Berdjajev
Nikolaj Berdjajev skriver;
"Jag tror inte på fastheten och hållbarheten hos den s.k. "objektiva" världen, naturens och historiens värld. Det finns ingen objektiv realitet, den är bara en illusion av medvetandet, det finns bara en objektivering av realiteten, som är ett alster av en bestämd andlig inriktning. Den objektiverade världen är inte den autentiskt reella världen, den är bara ett tillstånd hos den autentiskt reella världen, vilket kan ersättas av ett annat. Objektet är ett alster av subjektet. Endast subjektet är existentiellt, endast i subjektet är det möjligt att vinna kunskap om realiteten."
Jag tror att han är på rätt spår, med det inte sagt att jag begriper vad han säger. Men det är här någonstans som kristendomen har en möjlighet att bli radikal, vi tvingas att ansvara för våra handlingar, eller som Berdjajev väljer att formulera det, att vi "varseblir det som vi själva alstrat genom subjektets slaveri som en realitet som givits oss utifrån."
Det vill säga vi relaterar till andra subjekt, samma tanke som Martin Buber genialt sammanfattat i sin enkla Jag ? Du dikotomi. Varje möte har betydelse, varje möte är ytterst ett möte med ytterst ansvarige, subjektets subjekt. En tanke som naturligtvis även har relevans i den yrvakna miljödebatten. Uppenbarligen har en och annan opinionsbildare och makthavare kommit på att mänskligheten eventuellt kan ha påverkat miljön genom sitt leverne. Det är väl bara hoppas på att det inte är för sent och att vi/de menar allvar. Det är dags att köpa ett eget vindkraftverk, sluta köpa Kinatillverkade dåligkvaliteleksaker till barnen, köpa en Citroën C4 med partikelfilter, gräva upp hela allmänningen och tokodla ekologiska morötter, samt?.
Ja vad, det är ju det som gör dessa frågor så våra, vi har svårt att tänka utanför privatkonsumerandets sfär, men samtidigt är det väl där vi får börja antar jag. Får väl hoppas, inte särskilt hoppfull dock, att Bush och co. också vaknar till liv.
Nu skall födelsedagsmorgonfikat ordnas och barn och andra väckas. Det är stort.