Snyggt avslut
Nu är den, så att säga, avklarad. Vintersäsongen alltså. På de här breddgraderna var den osedvanligt långdragen i år. Ett stadigt snötäcke från november till för ett par veckor sedan, utan tvekan en rad höjdpunkter men även kraftkrävande inslag. Att klä på barnen enligt lager på lager principen exempelvis.
Tanken var att få ett bra slut på det medels en sista skidtur i helgen, därav blev intet, främst beroende på en ihärdig förkylning och febersession med oroväckande tryck kring bihålorna. Alvedonkur gjorde det hela någorlunda uthärdligt. Den enda som rikigt tog chansen var fyraåringen som krönte säsongen med ett antal åk i Borgafjälls barnbacke den 2 maj. Stolt som en hel tupptrupp när han klarade av att fånga liftbygeln alldeles själv och vågade sig på att skida över en vattenpöl mitt i backen. Ett värdigt bokslut.
Tanken var att få ett bra slut på det medels en sista skidtur i helgen, därav blev intet, främst beroende på en ihärdig förkylning och febersession med oroväckande tryck kring bihålorna. Alvedonkur gjorde det hela någorlunda uthärdligt. Den enda som rikigt tog chansen var fyraåringen som krönte säsongen med ett antal åk i Borgafjälls barnbacke den 2 maj. Stolt som en hel tupptrupp när han klarade av att fånga liftbygeln alldeles själv och vågade sig på att skida över en vattenpöl mitt i backen. Ett värdigt bokslut.
PÅSK 08
datorhaveri eller snarare strömförsörjningskrasch.
Återkommer efter: påsk, packa-bilen-full, långfredagsbön,vedbastubad, karbad, isvaksbad, ägg, sill, påsköl, toppturer, utförsåkningsutflykter, påskekrim, påskdagsfest, släktbaluns, isfiskeförsök, friggebodssömn, osv.
Smak av kontinenten
Ibland, vissa dagar försöker vi s.k. glesbygdsbor att få till det, att leva lite globalt, kontinentalt liksom.
Den här veckan försöker vi så att det nästan spricker, hela centralorten tar i från tårna och försöker och försöker. Olyckskorparna har kraxat och påstått att vi inte klarar av det, vi kommer att sitta hemma och sura som vanligt, åka till våra fiskevatten som vanligt, hänga i våra fjällnära vintercampinganläggningar av gammal vana - inte vara tillräckligt där.
Men ack vad de bedrog sig, publikrekord på alla vis, trots hittilsdags svenskfiaskoskjutande.
Och för oss som inte riktigt lyder order och har mött upp på plats, vi kan ändå äta en del av den där kakan.
Exempel:
Ikväll drällde jag och sjuåringen på stan några timmar, bytte lite födelsedagspresenter och bara drog runt på något vis. Och vi behövde inte ta hänsyn till det där småstadsstigmat, i stort sett alla affärer hoppas på tälja guld av tillresta tyska skidskytteentusiaster, de har förlängt öppettiden en hel timme. Och vi kunde i lugn och ro smaska på en club sandwich och en nyskapad storsjöodjurs-birger-bakelse och sörpla flaskcola och med tvekan godkänd espresso på stans ena kvällsöppna konditori. Kontinentalitet med mersmak.
Den här veckan försöker vi så att det nästan spricker, hela centralorten tar i från tårna och försöker och försöker. Olyckskorparna har kraxat och påstått att vi inte klarar av det, vi kommer att sitta hemma och sura som vanligt, åka till våra fiskevatten som vanligt, hänga i våra fjällnära vintercampinganläggningar av gammal vana - inte vara tillräckligt där.
Men ack vad de bedrog sig, publikrekord på alla vis, trots hittilsdags svenskfiaskoskjutande.
Och för oss som inte riktigt lyder order och har mött upp på plats, vi kan ändå äta en del av den där kakan.
Exempel:
Ikväll drällde jag och sjuåringen på stan några timmar, bytte lite födelsedagspresenter och bara drog runt på något vis. Och vi behövde inte ta hänsyn till det där småstadsstigmat, i stort sett alla affärer hoppas på tälja guld av tillresta tyska skidskytteentusiaster, de har förlängt öppettiden en hel timme. Och vi kunde i lugn och ro smaska på en club sandwich och en nyskapad storsjöodjurs-birger-bakelse och sörpla flaskcola och med tvekan godkänd espresso på stans ena kvällsöppna konditori. Kontinentalitet med mersmak.
Alltså
Den där stunden innan maten är på bordet och på väg ner i magen, energiåtergivandet. Den gyllene russintimmen. Vid den tidpunkten, i synnerhet en sen fredagseftermiddag med veckotrötta barn och föräldrar (i synnerhet sistnämnda), kan vad som helst hända. Andra mindre önskvärda sidor tittar fram. Toleransnivån är låg, skrämmande låg. Om barnavårdsnämnd eller motsvarande gjorde ett stickprov är jag inte alldeles säker på om kontrollresultatet skulle vara reprensentativt, låg validitet liksom.
Hittegods
Ibland, ytterst sällan förvisso, gör vi ett sånt där fynd, något vi nästan glömt. Igår gjorde jag ett extern-hårddiskfynd, något viktigt, nåja inte texten i sig den tenderar att vara pekoral, men händelsen, tidsperioden jag försökte gestalta var värdefull. Den där hösten jag var yrkesledig är minnesvärd, väsentlig.
läs om ni orkar:
Höst 2005
Den förunderliga hösten gjorde vi vad vi kunde för att leva upp till Henry Davids Thoreaus naturromantiska upprop; vi var självutnämnda inspektörer över stormar och skyfall, dessutom uppsyningsmän över skogsstigar och genvägar, vilka vi höll öppna varhelst en ensam vandrares spår fick oss att tro att vi skulle vara till nytta. Vi höll ett öga på traktens förråd av otämjda djur, vilka vållade de samvetsgranna herdarna stort besvär genom att på ett oberäkneligt sätt försvinna över alla slags gärden.
Den sommarlika hösten tillbringade jag merparten av vaken tid tillsammans barnen. Alltmedan L idogt återtog sin plats i förvärvslivet utforskade vår lilla triad den lokala och regionala närmiljön efter bästa förmåga. Barnen skaffade sig en rad naturrelaterade erfarenheter som de antagligen snart har glömt, men kan något fragment läggas till deras framtida minnesbank var det mödan värt.
Vi rispade blåbär i Åskott, med varsam hand noppade vi hjortron på Kvarnberget i Jämtlands nordvästra utmarker, hallon hittade vi på Prästberget vid Ljungans utflöde och vi skördade lingon vid Locknesjöns sydöstliga strand. I radhuslottens trädgård, gynnsamt sydöstläge i Ås, plockade vi hushållsträdgårdens frukter. Vi fyllde vårt förråd, inte i övermått, men tillräckligt för det dagliga behovet.
Vi besteg och förundrades av Svarthögens oräkneliga stenblock vid Indalsälvens norra strand, lyssnade på och följde Herrevasströmmens mjuka strömvirvlar på Forsaledens stigar, lappade sol och åt vår medhavda kost vid Andersöns skyddade vikar samt, med stor förtjusning, tumlade runt på Bergafjärdens sandocean.
Utsikt över Kallsjön
Därutöver besteg vi med stor möda Suljättens näsa. N. införlivades i fjällbestigarnas ädla och enfaldiga skara. Hon bokstaverade med välförtjänt stolthet sitt namn i turistföreningens toppbok. Vi insöp den vidunderliga utsikten med Kallsjöns blanka vattenspegel vid fjällets fot, blånande Skäckerfjäll i väst, Åreskutans solitära majestät i syd och knappt skönjbara vindsnurror på Almåsas mjuka ås i öst.
Dessa upplevelser är ett stort, stort privilegium som antagligen är få förunnat, i ett globalt perspektiv åtminstone. Vi förlustar oss medan våra likar letade efter överlevande i rasmassorna efter jordbävningen i Pakistans Balakot eller kämpade för sin överlevnad som en följd av civilsamhällets sönderfall i Zimbave. Vissa skulle antagligen kalla ovanstående för en flykt, ett typiskt manligt sätt att hantera barnens uppväxt, långt från vardagslivets trivialiteter. Ja kanske är det så, men vardagen hann vi också med och grottekvarnens ok fick vi i övermått därefter. Den hösten fick vi erfara en annan verklighet, väl beskriven av Dag Hammarskjöld;
"Vi behöver alla någon gång stillhet och perspektiv. Vi har alla våra medel att finna vad vi söker. Det är i detta sammanhang jag starkast kommer att sakna de svenska fjällen, som ger ensamhet och distans icke genom verklighetsflykt utan genom mötet med en annan verklighet än arbetslivets och vardagens."
En god beskrivning av den höstens leverne, i och för sig väl romantisk, närmare verkligheten var sonens dagliga blöjbyten samt mat- och sovbestyr och dotterns tjat om russin och jordnötter och undran om när vi skall åka hem. Men, som ovan nämnts, kan en bråkdel av höstens gemensamma erfarenheter införlivas i den familjehistoriska kanonen var det mödan värt.
läs om ni orkar:
Höst 2005
Den förunderliga hösten gjorde vi vad vi kunde för att leva upp till Henry Davids Thoreaus naturromantiska upprop; vi var självutnämnda inspektörer över stormar och skyfall, dessutom uppsyningsmän över skogsstigar och genvägar, vilka vi höll öppna varhelst en ensam vandrares spår fick oss att tro att vi skulle vara till nytta. Vi höll ett öga på traktens förråd av otämjda djur, vilka vållade de samvetsgranna herdarna stort besvär genom att på ett oberäkneligt sätt försvinna över alla slags gärden.
Den sommarlika hösten tillbringade jag merparten av vaken tid tillsammans barnen. Alltmedan L idogt återtog sin plats i förvärvslivet utforskade vår lilla triad den lokala och regionala närmiljön efter bästa förmåga. Barnen skaffade sig en rad naturrelaterade erfarenheter som de antagligen snart har glömt, men kan något fragment läggas till deras framtida minnesbank var det mödan värt.
Vi rispade blåbär i Åskott, med varsam hand noppade vi hjortron på Kvarnberget i Jämtlands nordvästra utmarker, hallon hittade vi på Prästberget vid Ljungans utflöde och vi skördade lingon vid Locknesjöns sydöstliga strand. I radhuslottens trädgård, gynnsamt sydöstläge i Ås, plockade vi hushållsträdgårdens frukter. Vi fyllde vårt förråd, inte i övermått, men tillräckligt för det dagliga behovet.
Vi besteg och förundrades av Svarthögens oräkneliga stenblock vid Indalsälvens norra strand, lyssnade på och följde Herrevasströmmens mjuka strömvirvlar på Forsaledens stigar, lappade sol och åt vår medhavda kost vid Andersöns skyddade vikar samt, med stor förtjusning, tumlade runt på Bergafjärdens sandocean.
Utsikt över Kallsjön
Därutöver besteg vi med stor möda Suljättens näsa. N. införlivades i fjällbestigarnas ädla och enfaldiga skara. Hon bokstaverade med välförtjänt stolthet sitt namn i turistföreningens toppbok. Vi insöp den vidunderliga utsikten med Kallsjöns blanka vattenspegel vid fjällets fot, blånande Skäckerfjäll i väst, Åreskutans solitära majestät i syd och knappt skönjbara vindsnurror på Almåsas mjuka ås i öst.
Dessa upplevelser är ett stort, stort privilegium som antagligen är få förunnat, i ett globalt perspektiv åtminstone. Vi förlustar oss medan våra likar letade efter överlevande i rasmassorna efter jordbävningen i Pakistans Balakot eller kämpade för sin överlevnad som en följd av civilsamhällets sönderfall i Zimbave. Vissa skulle antagligen kalla ovanstående för en flykt, ett typiskt manligt sätt att hantera barnens uppväxt, långt från vardagslivets trivialiteter. Ja kanske är det så, men vardagen hann vi också med och grottekvarnens ok fick vi i övermått därefter. Den hösten fick vi erfara en annan verklighet, väl beskriven av Dag Hammarskjöld;
"Vi behöver alla någon gång stillhet och perspektiv. Vi har alla våra medel att finna vad vi söker. Det är i detta sammanhang jag starkast kommer att sakna de svenska fjällen, som ger ensamhet och distans icke genom verklighetsflykt utan genom mötet med en annan verklighet än arbetslivets och vardagens."
En god beskrivning av den höstens leverne, i och för sig väl romantisk, närmare verkligheten var sonens dagliga blöjbyten samt mat- och sovbestyr och dotterns tjat om russin och jordnötter och undran om när vi skall åka hem. Men, som ovan nämnts, kan en bråkdel av höstens gemensamma erfarenheter införlivas i den familjehistoriska kanonen var det mödan värt.
...jullov
Jullov, åtminstone ledig i 6 dagar, välkommet. Avslutade arbetsterminen med en dag där telefonen ringde ihärdigt hela dagen. Föll i gråt av utmattning när jag äntrade hemmet, lite skrämmande och befriande.
Barnen var bedårande i skolavslutningskyrkan, treåringen var rastlös i överkant och rektorns barn-dikt-läsande blev den där berömda droppen. Därmed inte sagt att far-son-relationen urartade, men någon slags tillfällig fnurra på tråden blev det allt.
Nu är saffranskakan färdiggräddad, grisen uppskuren, äppelmosen kokad, svartvinbärssaften färdigställd, knäcken kokt, pepparkashuset pyntat, julgranen prydd (x 2, hittade den i vågrätt läge på vardagsrumsgolvet i morse), julpresenterna inköpta och -slagna, hörnlisten limmad och gästerna inbjudna: nu kör vi.
Barnen var bedårande i skolavslutningskyrkan, treåringen var rastlös i överkant och rektorns barn-dikt-läsande blev den där berömda droppen. Därmed inte sagt att far-son-relationen urartade, men någon slags tillfällig fnurra på tråden blev det allt.
Nu är saffranskakan färdiggräddad, grisen uppskuren, äppelmosen kokad, svartvinbärssaften färdigställd, knäcken kokt, pepparkashuset pyntat, julgranen prydd (x 2, hittade den i vågrätt läge på vardagsrumsgolvet i morse), julpresenterna inköpta och -slagna, hörnlisten limmad och gästerna inbjudna: nu kör vi.
Årets...
Jultid, dags att göra allt det där som inte hunnits tidigare,
åtminstone om jag skulle ställa upp på alla krav som förväntas,
tre exempel:
1/ Fick mail, sms samt telefonsamtal på förmiddagen angående att bokslut skall vara färdigt för tryck 7/1.
2/ Borde vara färdig med köksreparation, ventilation och balkinfattning, innan dopparedan.
3/ På televisionen hävdar de att vi bör se över vårt pensionssparande innan nyår och jag som inte ens börjat.
Jag tar ingen hänsyn till ovanstående, nåja jag skjuter några av sakerna framför mig, en stund åtminstone. Bättre att summera tiden som förlöpt.
Årets...
...ickeköp: ingen platt-TV i år heller, men tydligen årets julklapp igen, igen och igen (55 % ökad försäljning 07 till kostnad av svindlande 7 miljarder).
...bloggare: ut med Schulman in med Birro, förhastat att hävda att godheten vann, men någon slags uthållighetsmedalj bör sistnämnda få.
...kök(p): vårt.
...tema: i den stora världen: miljöfrågan, i den lilla: sorgen.
...bok: Vindens skugga.
...pryl: Lönnebos frälsarkrans.
...resa: Barcelona.
...händelse: skolstart och första-tand-tappande.
åtminstone om jag skulle ställa upp på alla krav som förväntas,
tre exempel:
1/ Fick mail, sms samt telefonsamtal på förmiddagen angående att bokslut skall vara färdigt för tryck 7/1.
2/ Borde vara färdig med köksreparation, ventilation och balkinfattning, innan dopparedan.
3/ På televisionen hävdar de att vi bör se över vårt pensionssparande innan nyår och jag som inte ens börjat.
Jag tar ingen hänsyn till ovanstående, nåja jag skjuter några av sakerna framför mig, en stund åtminstone. Bättre att summera tiden som förlöpt.
Årets...
...ickeköp: ingen platt-TV i år heller, men tydligen årets julklapp igen, igen och igen (55 % ökad försäljning 07 till kostnad av svindlande 7 miljarder).
...bloggare: ut med Schulman in med Birro, förhastat att hävda att godheten vann, men någon slags uthållighetsmedalj bör sistnämnda få.
...kök(p): vårt.
...tema: i den stora världen: miljöfrågan, i den lilla: sorgen.
...bok: Vindens skugga.
...pryl: Lönnebos frälsarkrans.
...resa: Barcelona.
...händelse: skolstart och första-tand-tappande.
Rapport
Mer eller mindre sanningsenlig rapport i en lokatidning nära dig, se här.
Livräddning, bokstavligen
Andra gick ner sig i sjön, det klarade vi oss från, vi håll oss borta från alltför strömmande vatten. Stötte på en annan nödställd dock:
Vi, på-andra-gården-Johan och undertecknad startade vår morgontur vid Ås båtklubbs hemmahamn, vi siktade västerut mot grannbyn Dvärsätt. Målet för utflykten var att ta sig så långt det var möjligt innan utloppets öppna vatten skulle stoppa vår färd. Med blankis, toppad med vackra rimfrostformationer, blev färden lättsam och vi kunde strax ana nybyggnationerna vid Krokoms golfbana, eller den blivande Sjöstaden som Krokoms kommun vill namnge den nya villaförorten. Det enda hindret på vägen var en smal ränna med öppet vatten, den var dock enkel att runda invid stranden. På en knapp halvtimme var vi framme vid Dvärsätts båtupplägg, som även blev vår vändpunkt. Här var isen slut och Indalsälvens flöde gjorde sig påmint.
Vi vände åter mot hemmahamnen och den sena decembergryningen började göra sig påmind, en svag strimma sol kunde skönjas i öster. Under hemfärden inträffade något oväntat, när vi nästan var framme såg vi att det låg någonting på isen ett par hundra meter ut från stranden. Det var inte alldeles enkelt att avgöra vad det var, Johan gissade på en hare. Men när vi närmade oss kunde vi konstatera att det var en relativt stor rådjursbock som hade irrat ut sig på isen. Där låg han nu hjälplös och hade antagligen kämpat avsevärt för att ta sig så långt ut från land, vi spekulerade i om han försökt ta sig från Rödön, men eftersom isen låg blank fanns det inga tydliga spår. Trots att vi närmade oss gjorde han inte några försök att resa sig. Johan var handlingskraftig och grabbade genast tag i djuret. Det visade sig bli en ganska ansträngande övning, trots att djuret var trött kämpade han emot när han försökte förflytta honom. Jag stod handfallen invid och Johan undrade lite försynt om jag kunde ta tag i bakbenen för att hjälpa honom att förflytta djuret.
- Det här var ju riktigt jobbigt, utropade Johan Och vi blev tvungna att stanna upp några gånger för att vila och lugna råbocken.
- Det är en märklig känsla att vara nära ett otämjt djur, han gjorde stort motstånd och vi oroade oss för om vi skulle åsamka honom skada genom vår behandling. Att djuret var stressat var det ingen tvekan om, hjärtat klappade vilt innanför skinnet på honom. Till slut lyckades vi nå stranden, Johan lyfte djuret den sista biten och till vår glädje kunde vi konstatera att han kunde resa sig på vingliga, men oskadade ben och trippa iväg längs strandlinjen.
- Att vi inte hade barnen med, vilken upplevelse, var Johans första kommentar. Och naturligtvis grämde vi oss över att även kameran lämnats hemma denna morgon. Men en upplevelse rikare blev vi och det var mäkta stolta fäder som kom hem till frukostbestyren med en storartad erfarenhet.
Istid
För mindre än en vecka sedan var vi med barnen vid en pulkbacke på Storsjöns strand. Vi kunde då konstatera att det inte var tillstymmelse till isbildning på vattnet. Under veckan har dock termometern krypit ner mot tjugo minusgrader och jag har på håll konstaterat att betydande delar av den stora sjön islagts. Jag har även nämnt för min hustru att det vore trevligt med en premiärskridskotur denna helg. Detta förslag har bestämt avfärdats med att nämnda is skulle vara alldeles för tunn och rent dumdristig att bege sig ut på.
I eftermiddag när jag fortfarande var inkapslad i kommunaltjänstemannavärvet fick jag ett glatt telefonssamtal från densamma där hon redovisade att mor och barn var ute på skridskotur i viken där vi stod och spanade ut över vågorna i söndags.
Imorgon morgon är det min tur, det gäller att passa på, blankis på Storsjön är en sällsynt begivelse.
I eftermiddag när jag fortfarande var inkapslad i kommunaltjänstemannavärvet fick jag ett glatt telefonssamtal från densamma där hon redovisade att mor och barn var ute på skridskotur i viken där vi stod och spanade ut över vågorna i söndags.
Imorgon morgon är det min tur, det gäller att passa på, blankis på Storsjön är en sällsynt begivelse.
Vab-
vecka igen, T. denna gång.
Föräldralivet har sina sidor.
Föräldralivet har sina sidor.
Dofter
tillbaka i livet efter några dagars tuff infektion,
att det ens är möjligt att sova så många timmar på ett dygn.
Och tillbaka, alternativt kvar i detta medium.
För några veckor sedan besökte jag och L. tidsskriften Pilgrims höstmöte på Bjärka Säby slott, ute i obygden på Östgötaslätten. Där lyssnade vi bland mycket annat på ett samtal mellan Ylva Eggerhorn och emeritus Lönnebo. De var ganska tramsiga, för att inte säga barnsliga i sitt framträdande där de avhandlade hur kyrkohistoriens helgon luktade. Minns inte så noga vad de kom fram till bara att Augustinus luktade marmor pga att han försökte ge sken av att vara kall och logisk, men att han egentligen var en känslomänniska av rang. Och Lilla Therese, en fransk 1880-talsnunna, hon luktade rosor i all sin översvallande oansenlighet.
Ja det får vara hur det vill med ovanstående, men det fick åtminstone mig att fundera på hur några samtida helgongestalter egentligen luktar. Jag rådfrågade hemmaexpertpanelen, sex- och treåringen, som är hemma och är ynkliga idag (förvånansvärt mycket oväsen och liv ändock). Mormor hon luktar blommor, Farmor luktar gott hon luktar smink, Farfar han luktade lite prutt och Morfar han luktar olja ibland, men Pappa han luktar svett han.
att det ens är möjligt att sova så många timmar på ett dygn.
Och tillbaka, alternativt kvar i detta medium.
För några veckor sedan besökte jag och L. tidsskriften Pilgrims höstmöte på Bjärka Säby slott, ute i obygden på Östgötaslätten. Där lyssnade vi bland mycket annat på ett samtal mellan Ylva Eggerhorn och emeritus Lönnebo. De var ganska tramsiga, för att inte säga barnsliga i sitt framträdande där de avhandlade hur kyrkohistoriens helgon luktade. Minns inte så noga vad de kom fram till bara att Augustinus luktade marmor pga att han försökte ge sken av att vara kall och logisk, men att han egentligen var en känslomänniska av rang. Och Lilla Therese, en fransk 1880-talsnunna, hon luktade rosor i all sin översvallande oansenlighet.
Ja det får vara hur det vill med ovanstående, men det fick åtminstone mig att fundera på hur några samtida helgongestalter egentligen luktar. Jag rådfrågade hemmaexpertpanelen, sex- och treåringen, som är hemma och är ynkliga idag (förvånansvärt mycket oväsen och liv ändock). Mormor hon luktar blommor, Farmor luktar gott hon luktar smink, Farfar han luktade lite prutt och Morfar han luktar olja ibland, men Pappa han luktar svett han.
I stort sett
alla Ö-viksbor (och andra) var på IKEA för att konsumera inredningsartiklar i lördags.
På köksavdelningen svettades personalen ymningt,
men vi fick med oss merparten av skåpen hem,
nu är det liksom bara ihopsättningen kvar.
På köksavdelningen svettades personalen ymningt,
men vi fick med oss merparten av skåpen hem,
nu är det liksom bara ihopsättningen kvar.
9/8
Försöker krampaktigt suga det där allra sista ur ledighetstiden,
lyckas ganska hyfsat om jag får säga det själv.
L. är på fjällutflykt med nya arbetslaget,
N. har haft storkusinbesök och övernattat hos morföräldrarna hela veckan,
vi som blev över har fått roa oss efter egen förmåga.
1/ Premiärbåtutflykt med nya båten til Rödön.
2/ Sommarens första Storsjöfångst: en abborrpinne.
3/ På 3-åringens begäran: besök på farfars grav.
4/ Träningspass på hemmasjöklippan.
5/ Willysbesök.
6/ Sent-på-kvällen kusinavvinkning på tågstationen.
På det hela taget en riktigt hyfsad hemmaplansdag.
lyckas ganska hyfsat om jag får säga det själv.
L. är på fjällutflykt med nya arbetslaget,
N. har haft storkusinbesök och övernattat hos morföräldrarna hela veckan,
vi som blev över har fått roa oss efter egen förmåga.
1/ Premiärbåtutflykt med nya båten til Rödön.
2/ Sommarens första Storsjöfångst: en abborrpinne.
3/ På 3-åringens begäran: besök på farfars grav.
4/ Träningspass på hemmasjöklippan.
5/ Willysbesök.
6/ Sent-på-kvällen kusinavvinkning på tågstationen.
På det hela taget en riktigt hyfsad hemmaplansdag.
Hilma & Bergman
i nämnd ordning,
vila i frid.
Ett citat:
"När jag var ung var jag fruktansvärt rädd för att dö. Nu tycker jag att det är ett väldigt, väldigt vist arrangemang. Det är som ett ljus som blåses ut. Inte mycket att bråka om."
Trösterikt på något vis.
vila i frid.
Ett citat:
"När jag var ung var jag fruktansvärt rädd för att dö. Nu tycker jag att det är ett väldigt, väldigt vist arrangemang. Det är som ett ljus som blåses ut. Inte mycket att bråka om."
Trösterikt på något vis.
Sommarregn
Sommarregn smattrar mot verandataket,
välbehövligt på dessa breddgrader,
paradoxal sommar,
här riskeras bärsäsongen på grund av torka,
på annat håll flyter potatisskörden omkring i lervälling.
Vid vårt besök i Västra Götaland mötte vi uppgivna invånare,
de hade liksom tappat sommarhoppet,
jag förstår dem.
Vi behöver värme, sol och bad.
Vår sommarkaramell blev hyrcykelturen på Hasselö i Tjust skärgård,
den suger vi på länge.
välbehövligt på dessa breddgrader,
paradoxal sommar,
här riskeras bärsäsongen på grund av torka,
på annat håll flyter potatisskörden omkring i lervälling.
Vid vårt besök i Västra Götaland mötte vi uppgivna invånare,
de hade liksom tappat sommarhoppet,
jag förstår dem.
Vi behöver värme, sol och bad.
Vår sommarkaramell blev hyrcykelturen på Hasselö i Tjust skärgård,
den suger vi på länge.
Sommarönskan
Eggerhorn igen,
hon föregick dagens miljödebatt med drygt trettio år,
sommarcykelpropaganda:
och att cykla på en lång rak platt solig väg
saktare
och saktare
tills hjulen slutar snurra och du står stilla
nästan helt stilla
och världen slutar snurra och står stilla
som en grön pråm latsad med sommar
i vinden som aldrig står stilla
Ylva Eggerhorn, "På marken", 1974
Vi packar bilen för semesterfärd söderöver och cyklarna får följa med, och i den bästa världar kommer vi att ägna oss åt ovanstående övningar. Men för eventualiteternas skull har vi även regnkläder och stövlar med.
hon föregick dagens miljödebatt med drygt trettio år,
sommarcykelpropaganda:
och att cykla på en lång rak platt solig väg
saktare
och saktare
tills hjulen slutar snurra och du står stilla
nästan helt stilla
och världen slutar snurra och står stilla
som en grön pråm latsad med sommar
i vinden som aldrig står stilla
Ylva Eggerhorn, "På marken", 1974
Vi packar bilen för semesterfärd söderöver och cyklarna får följa med, och i den bästa världar kommer vi att ägna oss åt ovanstående övningar. Men för eventualiteternas skull har vi även regnkläder och stövlar med.
Sommarstiltje
Här och annorstädes,
som sig bör.
En jämtlands-sommar-notering dock:
I fredags kväll omvandlades jag från flugfiske-wanna-be utan fångst,
till wanna-be-flugfiskare med öringsfångsterfarenheter i strömmande vatten.
Lyckades lura en fisk i Lövsjöströmmens övre forssträcka. I bästa Hans Lidman stil fick jag även en upplevelse med mig hem. Hittils har strömfiske varit ett rent chanstagande, har inte begripit hur fiskarna kan simma i forsande vatten och hur det är möjligt att veta var man ska fiska. Vi de få tillfällen jag försökt har jag på måfå hystat ut mitt bete. Allt förändrades häromkvällen. Jag siktade in mig på ett litet bakvatten, ca tio meter från stranden, och där fanns det en huggvillig fisk. Jag hade lytt mina medfiskares råd och prövade med en olivgrön älghårscaddie. Som sagt nämnda fisk försökte fånga mitt bete, men var för ivrig och missade kroken. Jag blev dock sporrad och plötsligt funkade kasttekniken någorlunda, fisken fortsatte att hugga men jag lyckades inte få fast den. Men på femte hugget efter drygt femtio kast på samma punkt så satt den där. Och det var väl inte den allra största fisken, men det var den första.
Det betyder inte att jag hädanefter kommer att ägna all tid åt detta värv,
men en eller annan sommarkväll och det är onekligen kul att lära sig någonting nytt.
Försöker även lära mig skillnaden mellan förvaltande och attesterande myndighet,
men det är en helt annan historia, mer om det senare.
som sig bör.
En jämtlands-sommar-notering dock:
I fredags kväll omvandlades jag från flugfiske-wanna-be utan fångst,
till wanna-be-flugfiskare med öringsfångsterfarenheter i strömmande vatten.
Lyckades lura en fisk i Lövsjöströmmens övre forssträcka. I bästa Hans Lidman stil fick jag även en upplevelse med mig hem. Hittils har strömfiske varit ett rent chanstagande, har inte begripit hur fiskarna kan simma i forsande vatten och hur det är möjligt att veta var man ska fiska. Vi de få tillfällen jag försökt har jag på måfå hystat ut mitt bete. Allt förändrades häromkvällen. Jag siktade in mig på ett litet bakvatten, ca tio meter från stranden, och där fanns det en huggvillig fisk. Jag hade lytt mina medfiskares råd och prövade med en olivgrön älghårscaddie. Som sagt nämnda fisk försökte fånga mitt bete, men var för ivrig och missade kroken. Jag blev dock sporrad och plötsligt funkade kasttekniken någorlunda, fisken fortsatte att hugga men jag lyckades inte få fast den. Men på femte hugget efter drygt femtio kast på samma punkt så satt den där. Och det var väl inte den allra största fisken, men det var den första.
Det betyder inte att jag hädanefter kommer att ägna all tid åt detta värv,
men en eller annan sommarkväll och det är onekligen kul att lära sig någonting nytt.
Försöker även lära mig skillnaden mellan förvaltande och attesterande myndighet,
men det är en helt annan historia, mer om det senare.
Lång-
ledighet, är också ett sätt att umgås.
Museichef Zipsane har säkert sina poänger, men han får gärna vänta till nästa sommar innan genomför sin slopa-semester-reform.
Nu åker vi till Långskog och sätter på oss på bänken under björken en stund.
Museichef Zipsane har säkert sina poänger, men han får gärna vänta till nästa sommar innan genomför sin slopa-semester-reform.
Nu åker vi till Långskog och sätter på oss på bänken under björken en stund.
Glad Midsommar!
Det har vänt,
men det är fortsatt ljusa,
ljusa nätter på dessa breddgrader.
Bara det är värt att fira med en yvig midsommargroddans.
men det är fortsatt ljusa,
ljusa nätter på dessa breddgrader.
Bara det är värt att fira med en yvig midsommargroddans.