Purgatorium

För att befara nya, bättre vatten
hissar min diktargåvas båt sina segel
och lämnar detta grymma hav bakom sig;
och jag skall sjunga om det andra riket
där människosjälen genomgår sin luttring
och så blir värdig att tas upp till himlen.


Dante Aligheri


Ovanstående rader inleder Dantes beskrivning av andra delen av sin resa i 1300-tals klassikern Den gudomliga komedin. Han lämnar helvetets nedre, genomkyliga, krets bakom sig och stiger in i vad som i den katolska läran kallas för skärselden. Eller reningsorten som Wikipedia väljer att kalla det. Platsen där själarna renas för att komma vidare till det slutgiltiga målet.

Nåja, det må vara som det vill med den saken, men att betala månadens räkningar via internetbanken har något av en reningsprocess, purgatorium över sig, man kommer ut renare, i bästa fall stärkt på andra sidan. Om än betydligt fattigare (relativt sett).

Realtid

I realtid, på annan ort, i Osaka Japan riskerar Kallurar och andra brännskador på fotsulorna, på grund av 70-gradiga löparbanor. Det problemet brottas inte vi med för närvarande, här är problemet snarare det motsatta. Vid kvällens rullskidrunda, som för övrigt gav blodsmak i munnen, halkade stavens stålspets upprepade gånger på grund av nedkyld asfalt. En väsentlig skillnad mot sommarens solvärmda dito.

Och fjäll-vandrande-Ås-skolungdomar ligger antagligen, i realtid, och huttrar i sina tält eftersom årets första snö fallit i fjälltrakterna. Det talas om global uppvärmning, men jag vet inte. I juni, i samband med skolavslutning förevisade lokalbladet bilder, från Funäsdalen, på  sommarklädda barn med snö upp till anklarna. Och denna vecka när skolåret drar igång igen har, som sagt, den första snön fallit  i väster.

Livet

är lärorikt, allt annat vore en underutsaga.

Vardagslivet, yrkeslivet rusade igång denna höst, hur hantera budgetunderskott, att ta tag i, ta ansvar för sina förehavanden. Smekmånaden är över, typ.

Hemmalivet, egnahemsägandet ägnas åt offertbegäran hos lokala vitvaruhandlare, elektriker, snickare, rörmokare samt ventilationsproffs. Uppskjutet IKEA-försök skall ta tags i, på fredag.

Skolstart, storskolstart är något oerhört för en 6-årig flicka, stora förväntningar, önskan är att de ofrånkomliga besvikelserna inte kommer alltför tidigt. Entusiasm, en stund till får vi hoppas.

Och det där andra, egentiden och annat. Jodå så illa är det faktiskt inte, dryga fyra mils fjälljogg förra helgen lever jag länge på, förra veckans nyklätterklippafynd var ett riktigt fynd och helgens tröstlösa fiskeförsök kommer jag också suga på en stund.

Och litteraturen, höstens bokflod (Pohjanen, Sjölin, Lundgren, Malmsten, Birro etc.) det får vänta, det hinns.

ett,

helt i onödan,
mitt i natten slag för firefox och google;
jag är såld på deras användarvänlighet.

Avrådan

Nu har jag två kvällar i rad,
med ett halvt öga sett galet tråkiga televisionsfilmer,
SVT har någon slags preteniös temavisining av
franska filmer i kolonial miljö.
Avrådes härmed å det varmaste,
åtminstone i nuvarande sinnestillstånd.

9/8

Försöker krampaktigt suga det där allra sista ur ledighetstiden,
lyckas ganska hyfsat om jag får säga det själv.

L. är på fjällutflykt med nya arbetslaget,
N. har haft storkusinbesök och övernattat hos morföräldrarna hela veckan,
vi som blev över har fått roa oss efter egen förmåga.

1/ Premiärbåtutflykt med nya båten til Rödön.
2/ Sommarens första Storsjöfångst: en abborrpinne.
3/ På 3-åringens begäran: besök på farfars grav.
4/ Träningspass på hemmasjöklippan.
5/ Willysbesök.
6/ Sent-på-kvällen kusinavvinkning på tågstationen.

På det hela taget en riktigt hyfsad hemmaplansdag.

kul kultur

Sensommarens kulturdebatt och bokutgivningar förgyller tillvaron.
Alla är så härligt arga.
Ranelids vattentrampande är pinsamt så det förslår,
men han lever åtminstone upp till den nidbild som ofta tillskrivits honom,
det ska han åtminstone ha cred för.

Maja Lundgrens Infernoförsök, " Myggor och tigrar", är kul och vilka känslor som legat till sig under rötmånaden. Hon verkar minst lika nojig som Strindberg när han vinglade runt i sitt absintrus då det begav sig och hon lyckas väl med att riva upp känslor långt innan någon fått chansen att läsa det hon sägs ha skrivit. Om det är bra litteratur (vad det nu är) kan jag inte uttala mig om, ännu, men att det upprör är uppenbart.

Avundsjuka handlar det säkert om i ovanstående exempel och avundsjuk alt imponerad är jag över Daniel Sjölins framgångssaga, senaste boken "Världens sista roman" släpptes idag och hyllas unisont. Både för stil och form och för sin skarpa samtidsanalys. Han är ju bara barnet, lika ung som min yngsta syster (som i och för sig är vuxen numera, men ändå), men lyckas med allt han företar sig; hyllad författare, programledare för ett kul bokprogram i TV och har dessutom ett friskt nästan sportjournalistiskt utseende.