hur tänkte de?

TV 4 har aldrig varit min planhalva, det är något läskigt över det företaget. Antagligen handlar det om, som med mycket annat, om ren och skär avundsjuka. Egentligen skulle jag vilja vara med i den där sköna TV 4 familjen, ogenerad övre medelklass liksom. Tänk att få hänga med Timell och Magnusson på firmafesten, trygga fadersfigurer som kan skämta till det. Och tänk att få vara en del av den där härliga jargongen mellan Lets dance, nyheterna och sporten.

Det får vara hur det vill med den saken, för min del brände de sitt sista kort i fredagskväll. Sällsynt nog följde jag deras nyhetssändning och när det var dags för sportnyheter lystrade jag till lite extra. Men alltså, det enda som visades var några klipp från elitseriens nedre regioner. De redovisade vilka lag som tvingas kvala för att hänga kvar. Därefter var det slut. Att Södergren smockat till norrmännen i Holmekollen, vart tog det vägen? Och att Kalla snodde till med en andraplats i sitt första 30 kilometerslopp, det tog de inte någon hänsyn till. Nej den där familjen får klara sig utan mig fortsättningsvis.

Vässa pennan

Ågust får plus i kanten, vi gick igång och med hjälp av Wikipedia fick vi oss en historielektion i förra sekelskiftets kulturliv. Och onekligen fascinerande att yngsta dottern Anne-Marie Hagelin dog 07.

Och något uns av författarens självförtroende och sanningspatos vore önskvärt. Ett nyårslöfte kanske? Är dock tveksam om jag skulle lyckas med att stövla in i tidningsskrapan på Kungsholmen och hävda att jag äger Sveriges vassaste penna. Vet inte om det är en framgångsrik strategi för att imponera på redaktör T. Larsson. I och för sig är ju han och hustrun (Adamo) såna där self-made-man/woman och det kan mycket väl hända att han anställer frilansare den vägen. Jag är mer tveksam till om jag skulle kunna leverera, men man kan ju alltid pröva. Kanhända finns det andra mer närliggande redaktioner att klampa in på, jag tror jag ska visitera Nolervik eller någon annan lokalredaktör vid tillfälle.

Om jag fegar ur får jag väl erbjuda mig att sammanställa dopnotiserna i "Ett år i Ås" åtminstone.

och,

jo den där August får en chans till,
SVT play-on-demand här kommer vi.

Avrådan

Nu har jag två kvällar i rad,
med ett halvt öga sett galet tråkiga televisionsfilmer,
SVT har någon slags preteniös temavisining av
franska filmer i kolonial miljö.
Avrådes härmed å det varmaste,
åtminstone i nuvarande sinnestillstånd.

Carola

Tack Sverige säger Carola, för vadå?


Jag tror inte att hon finns på riktigt, hon är ett televisionspåfynd, när vi släcker på kvällen försvinner hon, sjunker ihop liksom. Hon kanske tackade för att vi ger henne liv, utan TV-tittare ingen existens.


Något går igång när jag ser henne, tydligen blir jag berörd. Carola har allt, 16 år och bibel under armen, alltid i media i drygt 20 år, ständigt misslyckade nya stilar och utlandslanseringar, Livets ord, giftermål med komplett galen norsk predikant, kortvarig mediebevakad förälskelse med en av mina uppväxtkamrater, ville göra något crazy och slängde blomkruka i huvudet på rullstolsbunden beundrare o.s.v. i all oändlighet tycks det. Det är överväldigande, större än livet, det är klart att det berör.


Nicke nyfiken

Kompetenta barn har roat sig, i små cirklar, hela dagen. Dagen inleddes med sovmorgon till 8.30, därefter morgon-TV, mannagrynsgröt, skridskoutflykt med grannbarn, korv- och nyponsopplunch, lek hemma hos grannarna, snölek med kusin, kvällsutflykt till mormor, Nicke nyfiken film och avslutningsvis godis- och presentinköp på OK/Q8.


Fadern prövade längdspåret i Aspås, vi får se om bihålorna gör sig påminda imorgon.


L. är på utflykt med min mor och systrar till Marsliden, bilresa, skidande, bad, slöande, läsande samt mycket och god mat löd kvällsrapporten. Nöjda fjällfarare tycks det som.


SVT har tema frånvarande fäder, svidande kortfilm där den nyligen hemkomna fadern jagar runt stan för att hitta en kattunge till tonårsdottern. Genial gestaltning, där den gamle mannen försöker, men misslyckas, kan inte. "Pappa tänker Du stanna?" frågar dottern avslutningsvis. Tydligen hade de unga filmmakarna fått en miljon i prispengar, för tio minuters film, de var de värda!