Frosttålig sparris
Alla säsonger har sina ritualer, höjdpunkter, avigsidor och stressorer. I ett högst ordinärt jämtländskt radhusområde har vår- och fixa-utomhusmiljön-cyklen tagit fart de senaste dagarna. Grannar som inte synts till sedan september någon gång vaknar plötsligt till liv och rycker fram motorsågar, hakar på släpvagnar som har körförbud och sopar bort grus utanför sin bostadslott.
Hysteriska upprop kommer från samfällighetsföreningens styrelse. Ordförande har sökt tillstånd för majbrasa hos miljö- och hälsoskyddsinspektören och fått godkänt dessutom. Den obligatoriska vårstädningen delas upp på två tillfällen och "tanken är att man deltar vid båda tillfällena." Därefter radas det upp ett antal göromål som skall utföras; rengöring av sopkärl, förbättringsmålningar, nya lastpallar till komposter, vakuumventil skall åtgärdas, sopning, krattning, rensning, inoljning o.s.v. Jopp , vi har överlevt jämtländsk vinter, orkanvindar, bihåleproblem, magsjukor, vattkoppor, men risken är uppenbar att denna vårhysteri tar knäcken på oss.
Konstaterade att vi är det enda hushållet på gården som inte sopat våra 20 kvadratmeter asfaltsyta och varje morgon när jag går förbi så ligger det ett antal äckligt förmultnade blad och paradisäpplen på den 7 kvadratmeter stora gräsmattan framför huset och kräver att bli hopkrattade och bortforslade (se bild nedan).
Vår tid kommer var så säker, vi ska knäcka dem, grannarna, med ett nytt och banbrytande trädgårdsprojekt i sommar. Vi tar och bygger en stilig pergola och jag ska se till att plantera ett knippe frosttålig sparris, men först ska jag skolka från den första obligatoriska vårstäddagen. Konferensresa till huvudstaden torde väl räknas som giltigt frånfälle. 
Vårlig paradisäppelskörd.