Kustbesök med matmersmak
Vi går vidare på mattemat. Jag har tillbringat dagen med ett jobbrelaterat besök på östkusten, i min födelseort som lite ödmjukt försöker lansera sig som "Norrlands huvudstad". Vi får väl se hur den satsningen lyckas. Kan dock tänkas att en sådan attityd skulle kunna späda på latenta kust-inland spänningar.
Nu var det inte regionalpolitisk strategi som jag tänkte avhandla, nej mat var ämnet för dagen. Min nuvarande hemstad, centralorten i Jämtland, har utvecklats avsevärt de senaste åren angående variationen av näringsidkare. Men vad som slog mig idag var att det tydligen krävs en lite större stad för att få till det där lilla extra. I Östersund har vi några riktigt bra nationsrelaterade restauranger; indisk, turkisk, thailändska, japansk, kinesiska and so on. Gemensamt för dessa är att de inte direkt är billiga, på de flesta ställen måste du hosta upp en bra bit över hundra kronor för att få en tallrik.
Till den tilltänkta huvudstaden; vid lunchtid råkade jag av en slump kliva in i, vad jag trodde var en ordinär korvmoj (det var många blåklädda män där), men som visade vara ett thailändskt snabbmathak. En stor välsmakande woklåda för 40 kronor. Att jag blev tvungen att slänga merparten, var inte tillredarens fel, snarare att klockan på min mobil var 10 minuter efter frökens ur.
Och innan jag klev på hemfärdståget letade jag upp stadens ena sushibar. För 75 kr salufördes en skål traditionell soppa, en rejäl portion rå fisk samt mindre välsmakande the. När jag skulle betala visade det sig att affärsinnehavaren inte accepterade korttransaktion, här var det cash som gällde. Av den varan hade jag bara 60. Jag gjorde ett misslyckat prutningsförsök, som svar fick jag att jag var tvungen att betala resterande vid nästa besök. Jag angav att det nog kunde dröja, men det spelade ingen roll påstod han och om jag inte kom eller råkade glömma bort min skuld var det av mindre vikt.
Sammanfattningsvis; dessa anekdotiska händelser skapade onekligen mervärde och kanhända lägger jag en röst på, om tillfälle gives, den blivande residensstaden
Nu var det inte regionalpolitisk strategi som jag tänkte avhandla, nej mat var ämnet för dagen. Min nuvarande hemstad, centralorten i Jämtland, har utvecklats avsevärt de senaste åren angående variationen av näringsidkare. Men vad som slog mig idag var att det tydligen krävs en lite större stad för att få till det där lilla extra. I Östersund har vi några riktigt bra nationsrelaterade restauranger; indisk, turkisk, thailändska, japansk, kinesiska and so on. Gemensamt för dessa är att de inte direkt är billiga, på de flesta ställen måste du hosta upp en bra bit över hundra kronor för att få en tallrik.
Till den tilltänkta huvudstaden; vid lunchtid råkade jag av en slump kliva in i, vad jag trodde var en ordinär korvmoj (det var många blåklädda män där), men som visade vara ett thailändskt snabbmathak. En stor välsmakande woklåda för 40 kronor. Att jag blev tvungen att slänga merparten, var inte tillredarens fel, snarare att klockan på min mobil var 10 minuter efter frökens ur.
Och innan jag klev på hemfärdståget letade jag upp stadens ena sushibar. För 75 kr salufördes en skål traditionell soppa, en rejäl portion rå fisk samt mindre välsmakande the. När jag skulle betala visade det sig att affärsinnehavaren inte accepterade korttransaktion, här var det cash som gällde. Av den varan hade jag bara 60. Jag gjorde ett misslyckat prutningsförsök, som svar fick jag att jag var tvungen att betala resterande vid nästa besök. Jag angav att det nog kunde dröja, men det spelade ingen roll påstod han och om jag inte kom eller råkade glömma bort min skuld var det av mindre vikt.
Sammanfattningsvis; dessa anekdotiska händelser skapade onekligen mervärde och kanhända lägger jag en röst på, om tillfälle gives, den blivande residensstaden
Vardaglig matresa
Årets första färska sparris är tillagad och förtärd, den smakade utmärkt med Dijonvinägrette, ägg, stenbitsrom, potatis och laxfile från Bruksvallarnas rökeri.
Ja nu var det inte de egenodlade plantorna som skördades. Det dröjer ytterligare några år tills dess. Nej vid närmare granskning visade det sig att sparrisen kom från Peru, senapen från Frankrike, fiskäggen från Tyskland och Bruksvallslaxen var tydligen odlad i Chile. Men äggen då? De var åtminstone packade i Valne, men var hönan genomlevt sina dagar stod inte på förpackningen. Potatisen var iallafall odlad i Jämtland.
Vad jag i min enfald trodde var en någorlunda närproducerad tillrättning visade sig vara allt annat än lokal, snarare global.
Ja nu var det inte de egenodlade plantorna som skördades. Det dröjer ytterligare några år tills dess. Nej vid närmare granskning visade det sig att sparrisen kom från Peru, senapen från Frankrike, fiskäggen från Tyskland och Bruksvallslaxen var tydligen odlad i Chile. Men äggen då? De var åtminstone packade i Valne, men var hönan genomlevt sina dagar stod inte på förpackningen. Potatisen var iallafall odlad i Jämtland.
Vad jag i min enfald trodde var en någorlunda närproducerad tillrättning visade sig vara allt annat än lokal, snarare global.