Att slå rot
Nattliga dystopier är inte mycket att bry sig om. Det finns annat att ägna livet åt, exempelvis nyblivet delägarskap i långfärdsskridskor.
Den viktigaste bok jag aldrig läst är, utan tvekan, "Att slå rot" av Simone Weil, har försökt upprepade gånger. Förundras varje gång över stringensen och klarsyntheten, men fastnar, tappar koncentrationen.
Simone Weil, född 3 februari 1909 i Paris, död 24 augusti 1943 i Ashford, England, var en fransk filosof och mystiker av judisk börd.
Men det är också en del av läsandet, det finns en vila i det ofullbordade , att inte vara färdig med allt på en gång, det finns tid, det är tillåtet att återkomma, pröva igen. Hennes resonemang kring grundläggande begrepp är värda att återvända till, smaka på. Smakprov följer, vi börjar med förpliktelser.
"Det är meningslöst att säga att människan å ena sidan har rättigheter, å den andra sidan skyldigheter. Dessa ord uttrycker bara olika synpunkter. Deras relation är den som råder mellan objekt och subjekt. En människa har i och för sig enbart skyldigheter, bland annat vissa skyldigheter emot sig själv. Medmänniskorna har, från hennes synpunkt sett, enbart rättigheter. Hon äger i sin tur rättigheter, när hon ses från medmänniskornas synpunkt och dessa erkänner sig ha förpliktelser mot henne. En människa som vore ensam i universum skulle inte ha några rättigheter, men hon skulle ha skyldigheter."
Kan konstatera att jag gärna återkommer till författare som betonar människan som social varelse. En vacker och helt avgörande tanke, enligt min mening. Men i många avseenden svår att leva upp till. Ofantligt mycket enklare, många gånger, att vara egoistisk och nöja sig med kortsiktiga individualistiska lösningar. Vilket, naturligtvis, i det långa loppet är dömt att misslyckas. Vi behöver ju varandra.
Den viktigaste bok jag aldrig läst är, utan tvekan, "Att slå rot" av Simone Weil, har försökt upprepade gånger. Förundras varje gång över stringensen och klarsyntheten, men fastnar, tappar koncentrationen.
Simone Weil, född 3 februari 1909 i Paris, död 24 augusti 1943 i Ashford, England, var en fransk filosof och mystiker av judisk börd.
Men det är också en del av läsandet, det finns en vila i det ofullbordade , att inte vara färdig med allt på en gång, det finns tid, det är tillåtet att återkomma, pröva igen. Hennes resonemang kring grundläggande begrepp är värda att återvända till, smaka på. Smakprov följer, vi börjar med förpliktelser.
"Det är meningslöst att säga att människan å ena sidan har rättigheter, å den andra sidan skyldigheter. Dessa ord uttrycker bara olika synpunkter. Deras relation är den som råder mellan objekt och subjekt. En människa har i och för sig enbart skyldigheter, bland annat vissa skyldigheter emot sig själv. Medmänniskorna har, från hennes synpunkt sett, enbart rättigheter. Hon äger i sin tur rättigheter, när hon ses från medmänniskornas synpunkt och dessa erkänner sig ha förpliktelser mot henne. En människa som vore ensam i universum skulle inte ha några rättigheter, men hon skulle ha skyldigheter."
Kan konstatera att jag gärna återkommer till författare som betonar människan som social varelse. En vacker och helt avgörande tanke, enligt min mening. Men i många avseenden svår att leva upp till. Ofantligt mycket enklare, många gånger, att vara egoistisk och nöja sig med kortsiktiga individualistiska lösningar. Vilket, naturligtvis, i det långa loppet är dömt att misslyckas. Vi behöver ju varandra.
Kommentarer
Trackback