Barnen
Vi har lyckats med våra två, ytligt sett. T. är mitt i en bil-, traktor-, truck-, grävskope-, skoter-, fyrhjulings-, polisbils-, ambulans-, lastbils- samt tågperiod. Detta uppmuntras naturligtvis av omkringstående far, mor, förskolefröknar och andra.
N. har förkärlek för tjejsaker, kan aldrig i livet tänka sig att ha en killtröja på. Väldigt bestämda uppfattningar och en klar bild om vad som är vad.
Ibland skrämmer det mig hur fort de glider in i väl beprövade och utformade könsroller. Men det finns andra bilder också och där någonstans faller liksom hela frågan om vad som är förutbestämt. Det är både och.
T. är den mest räddhågsna varelse när det gäller vissa ting. Det är en sak att peka på och prata om skotrar och traktorer, en helt annan att provsitta eller åka med. Är livrädd, fortfarande, för julklappsspindeln. Den bor, på tryggt avstånd, längst upp i bokhyllan. Älskar att sjunga och gosa och vara bebis på låtsas.
N. tog god fart i skidguppen i söndags, föll framlänges och skrapade upp kinden på skarsnön. Efter en stunds gråt gav hon sig upp i backen igen och prövade på nytt. Gillar akrobatiska övningar och vilda lekar.
Älskvärda är båda, omistliga, våra.
hej svager! nu är vi tva! kul att läsa dina funderingar, blir ett avbrott i stressiga vardagen. lägger bloggen i favoritlistan :). ser fram emot att ta emot er här snart!
¡hasta luego!
en läsare, precis vad jag behöver