Biggles
Periodare är vi allihopa. Det första minne jag har i dessa sammanhang är från tredje klass någonting, i Allsta småskola. Minns att vi hade första klassrummet till vänster och då hade vi lämnat småbarnsstadiet, de höll till på våning två intill matsalen. Hjälten för dagen var Biggles, det var det som gällde om man skulle vara med. Begriper inte riktigt hur det kom sig, betvivlar starkt att nioåringar verkligen läste dessa kolonialromantiska hjältehistorier. Antar att det var de äldre barnen i 5-6:an som satte normen. Kan inte minnas att jag någonsin läst en Bigglesbok i alla fall.
Däremot har jag ett starkt minne av att jag, liksom övriga lånade med mig hem Bigglesböcker, det skulle man göra, samtidigt som jag smugglade med min första favoritfigur, Tove Janssons Mumintroll i serieform. Var tvungen att smyga med dessa annars riskerade jag ära och redlighet. Känner en viss stolthet över detta i efterhand och vid försök till omläsning tillsammans med N. kunde jag konstatera att det inte är någon lättillgänglig litteratur, Mumindalen bjuder motstånd och kräver en viss tillvänjning.
Den andra perioden jag minns var också en gammal mossig krigsromantiker, Alistar Maclean, med sina Örnnästen och Station Zebror. De läste jag, i sjunde, åttonde klass någonting, ett urval måste ha funnits i skolbiblioteket på pingstvännernas missionsskola Tazengwa, Tanzania. Tror att jag även hade något eget exemplar med mig i flyttlasset, som dessvärre inte finns kvar idag.
Därefter har andra perioder följt; Marianne Fredriksson, Sara Lidman, kombattanterna Lewi Petrus & Sven Lidman, nån ryss etc. etc.
N. hade en Barpappaperiod som tack och lov är över, för närvarande är hon tillsammans med dagiskamrater in en älvdito, T. är fast i Byggare Bob träsket och L. har än en gång fastnat i ett eftermiddags Felicityberoende. Men det är väl som med leken, vi behöver antagligen sådant.
En norsk period kan rekommenderas, det finns en rad, relativt unga, norska författare out there. Nestorn Jan Kjerstad, Erlend Loes absurditeter, Henrik Langelands snygga IT-bubblegestaltning, Linn Ullman kanske kan räknas hit också samt min självklara favorit Hanne Örstavik med sina smått klaustrofobiska familjedramer.