nilsfredrik

"Draken red på vinden. Det rasslade i det bruna hyllpapperet. Jag sprang där nere över stubbåkern och befann mig samtidigt högt däruppe. Kände jag lust? Förvisso. En oavvislig lust som inte uppstod inne i mig utan kom till mig utifrån, en lust som satt i stubbåken under fötterna, i linan upp till draken och i rasslet i det bruna hyllpappret. 
   Drakflygning är en elementär form för socialt liv. Fullt ut social är ju drakflygningen dock inte. Det handlar om drakflygaren och hans drake, om en enmansaktivitet. Men aktiviteten är inte egocentrisk. Tvärtom.
   Drakflygaren uppgår i sin aktivitet eller lek.

   Och hans lust är utåtvänd. Den sitter i hans icke-jag.

   Draken blir ett levande väsen, när den går till väders. Den rycker i linan. Den svarar.

   Därav lusten."

Johan Asplund är en särling i svensk samhällsvetenskap, sällsynt stilistisk förmåga som alltid överraskar med sina fantasifulla, men alltid relevanta infallsvinklar. Inte sällan med avstamp i litteraturhistorien eller i enkla iakttagelser i stil med ovanstående. Hans skissartade teori om social responsivitet, som gestaltas i drakflygarens upplevelse, är en övertygande plädering om att människan ontologi är social snarare än individualistisk.

Men den är även ett brandtal för nödvändigheten av den lekande människan. Vårt livslånga behov av lek. Det ständiga svaret från barnen om vad de ska göra eller gjort är leka/t. Förunderligt hur självklart och ofrånkomligt det är. Antagligen inget konstigt med det, men tänk om vi kunde lyckas hålla fast vid det senare i livet också. Jag är övertygad om att det är fullt möjligt, åtminstone eftersträvansvärt. Ett problem är ju att vi s.k. vuxna gärna skapar självpåtagna regler. Det är bara att gå till sig själv, ska jag åka skidor några helger per år så räcker det tydligen inte med den befintliga, oproportionerligt stora, skidparken ute i förrådet. Nej tydligen måste senaste, högsta betygsskida på freeride.nu, beställas från sportconrad.de. Först där någonstans kan leken börja. Men hellre det än inte alls.

Och betoningen av behovet av lek kan antagligen användas för att försvara de mest oförsvarliga uttryck. Att enfaldigt borsta stenar med stålborste, klättra upp på stenar som borstats med stålborste, likt Anja störta utför skidbacken jättefort, starta en egocentrisk blogg, titta på Playa del sol på söndagskvällar, odla plommonträd i Jämtland, åka till Barcelona, kort sagt det där som ger livet ett värde.

"Det brukar uppges att drakflygning är av kinesiskt ursprung. Ur socialpsykologisk synvinkel är den emellertid av mänskligt ursprung.

   Även kinesisk tortyr är av mänskligt ursprung."