Sommarstiltje
Här och annorstädes,
som sig bör.
En jämtlands-sommar-notering dock:
I fredags kväll omvandlades jag från flugfiske-wanna-be utan fångst,
till wanna-be-flugfiskare med öringsfångsterfarenheter i strömmande vatten.
Lyckades lura en fisk i Lövsjöströmmens övre forssträcka. I bästa Hans Lidman stil fick jag även en upplevelse med mig hem. Hittils har strömfiske varit ett rent chanstagande, har inte begripit hur fiskarna kan simma i forsande vatten och hur det är möjligt att veta var man ska fiska. Vi de få tillfällen jag försökt har jag på måfå hystat ut mitt bete. Allt förändrades häromkvällen. Jag siktade in mig på ett litet bakvatten, ca tio meter från stranden, och där fanns det en huggvillig fisk. Jag hade lytt mina medfiskares råd och prövade med en olivgrön älghårscaddie. Som sagt nämnda fisk försökte fånga mitt bete, men var för ivrig och missade kroken. Jag blev dock sporrad och plötsligt funkade kasttekniken någorlunda, fisken fortsatte att hugga men jag lyckades inte få fast den. Men på femte hugget efter drygt femtio kast på samma punkt så satt den där. Och det var väl inte den allra största fisken, men det var den första.
Det betyder inte att jag hädanefter kommer att ägna all tid åt detta värv,
men en eller annan sommarkväll och det är onekligen kul att lära sig någonting nytt.
Försöker även lära mig skillnaden mellan förvaltande och attesterande myndighet,
men det är en helt annan historia, mer om det senare.
som sig bör.
En jämtlands-sommar-notering dock:
I fredags kväll omvandlades jag från flugfiske-wanna-be utan fångst,
till wanna-be-flugfiskare med öringsfångsterfarenheter i strömmande vatten.
Lyckades lura en fisk i Lövsjöströmmens övre forssträcka. I bästa Hans Lidman stil fick jag även en upplevelse med mig hem. Hittils har strömfiske varit ett rent chanstagande, har inte begripit hur fiskarna kan simma i forsande vatten och hur det är möjligt att veta var man ska fiska. Vi de få tillfällen jag försökt har jag på måfå hystat ut mitt bete. Allt förändrades häromkvällen. Jag siktade in mig på ett litet bakvatten, ca tio meter från stranden, och där fanns det en huggvillig fisk. Jag hade lytt mina medfiskares råd och prövade med en olivgrön älghårscaddie. Som sagt nämnda fisk försökte fånga mitt bete, men var för ivrig och missade kroken. Jag blev dock sporrad och plötsligt funkade kasttekniken någorlunda, fisken fortsatte att hugga men jag lyckades inte få fast den. Men på femte hugget efter drygt femtio kast på samma punkt så satt den där. Och det var väl inte den allra största fisken, men det var den första.
Det betyder inte att jag hädanefter kommer att ägna all tid åt detta värv,
men en eller annan sommarkväll och det är onekligen kul att lära sig någonting nytt.
Försöker även lära mig skillnaden mellan förvaltande och attesterande myndighet,
men det är en helt annan historia, mer om det senare.
Kommentarer
Trackback