Kvinnodag
Idag är det den internationella kvinnodagen, hurra eller något.
Läste någonstans att lönerna är mest jämställda för kommunalanställda. Det är väl bra, men en föga framgång eftersom det torde var den arbetsgivare som erbjuder lägst löner. I de kommunala förvaltningarna finns det många låglönegrupper och det är något talande över att det är där som vi kan bjuda till och bli hyfsat jämställda, när det handlar om andra sektorer är det väl inövade könsmaktsstrukturer som gäller. För det är just löneskillnaderna, hushållsansvaret och kvinnofridsbrotten som framhålls, i media, som fortsatt problematiska områden.
Annars är ju våra mossiga mansroller de mest fängelselika kan jag tycka, här händer det i och för sig saker. Men ofta, ofta tycker jag mig se att jämnåriga, jag själv och andra ramlar ner i rätt trista ramar. Självpåtaget försörjningsansvar, minst tid med barnen - mammor är generellt duktigare på att jobba deltid under uppväxtåren, karriärkrav, torftiga machoideal o.s.v. i all oändlighet känns det som. Naturligtvis finns det undantag och några av oss är, förhoppningsvis, på väg att förändra sakernas tillstånd. Lyckas vi bryta mönster här så anser jag att det är en minst lika viktig samhällsreform som införande av allmän rösträtt. Det finns hopp för ett samhälle där fler är närvarande under uppväxttiden men jag tvivlar starkt på regeringens hemmatjänstavdrag är en del av lösningen. Borgs naiva tanke om att vi både ska jobba mer och tillbringa mer tid med barnen är rent pinsam.
Aftonbladet har utsett Linda Hammar till årets kvinna, kul val tycker jag. Hon var huvudperson i någon realityserie och var sig själv mest, om jag förstått saken rätt. Det räcker långt det.