Ny- och gammelreligiösa
Läser senaste numret av Pilgrim, Kristian Lundberg, Bernard Nordh och Nicke nyfiken.
Owe Wikström och Runar Eldebo debatterar präst- och pastorkårens frestelser (sic!). Och om jag förstår saken rätt är tvivel som pose en sådan, istället för att göra anspråk är en postmodern hållning att outa sina personliga tvivel och tillkortakommanden. Risken finns, enligt herrarna, att den tillsynes sanningssökande hållningen leder till att sekularisering påskyndas snarare än tvärtom. Debattörerna har var sitt förslag; Wikström lutar sig mot altaret, liturgin medan Eldebo lyssnar på långa pingstpredikningar på Internet, ordet framförallt. Olika traditioner, men samma önskan om att kyrkan skall representera något mer än sig självt.
Lundberg är läsvärd, bästa på länge (tack statens kulturråd och Krokoms kommunbibliotek). Tydligen hängde han ihop med Moodysson och kompani i Malmö när det begav sig. Brukar nämnas i samma andetag som Küchen, Greider, Eggerhorn, Larsson och andra ny- och gammelreligiösa poeter. Såna där lite pinsamma typer som talar om tro, nåd och annat kristet bråte.
Tänkte att Nordhs nybyggarromantik skulle få sig en omläsning, dels för att se om den är lika bra som sist och dels för att få lite inspiration inför nästkommande veckas fjällutflykt. Jonas släpade sin båt över fjället för att gå på friarstråt i nästa dalgång vi planerar att gå samma tur i motsatt riktning för att få lite frisk luft, träningsvärk och manlig kamratskap.
Nicke nyfiken, tja bra story, snygga kläder, djungel och storstadsliv.