nilsfredrik

"Är Göran Persson en notorisk lögnhals?" - undrar Aktuellt.

"Han fantiserar djupt inne i sin egen mardröm", svarar Göran Greider (Greider ser inte riktigt klok ut, det hedrar honom). Statsminister och psykologiskt förvrängd självuppfattning var tydligen en gångbar kombination. Ett intressant eftermäle, statsmannen Persson ersätts av något annat, en mytoman? Hur kul är det att sitta i herrgården just nu?

Babels boktips Sissela Lindblom, De skamlösa. Konsumtionskritik.

Veckans brevfråga till Kristina Lugn (Lugn ser inte riktigt klok ut, det hedrar henne),

önskemål om en uppbygglig dikt att placera under kylskåpsmagneten:

Gränsen för vårt medlidande
är aldrig vår yttersta kärlek
utan vår yttersta oro.

Kärlek är fåfänga bara
jämförd med rädslan.
Det vackra är ingenting värt utan oro.

När jag stannat för länge under vatten
och lungorna spränger
och nästan sprängs av skräck

går jag upp.
Och fastän luften är lika tung som mina andetag
verkar till och med den täta natten dag.

Så är den yttersta oron, sista rädslan
- som det då känns -
den yttersta gränsen för kärlek.
Ur Fyra dikter om medlidande / Telegram, 1957 av Lars Forssell.

TV-kväll, ikväll.

N. bjöd på en föreläsning häromkvällen. Påstod att mormor påtalat att TV-tittande skall begränsas, det är inte bra med för mycket. Detta hade hon tagit fasta på och talade om för mig att hon anser att föräldrarna tillbringar alldeles för mycket tid framför skärmen. Hon avslutade sitt, retoriskt väl utformade, föredrag med att ge råd.

"Ni borde titta lika lite på TV som jag gör. Jag tittar bara på Bolibompa, det är en lagom stund."

Helt plötsligt har vi någon som har åsikter om vårt leverne, det kan behövas.