Träningsvärk
Gjorde några fina bokfynd på Röda korset kupan i Krokom häromveckan, Noren, Wallgren, Enqvist och Tunström. Och det var mest män i deras boklåda, men förvånansvärt friskt urval, en hel rad med svenska, ja just det, manliga klassiker. Vad det säger om bokägare i Krokom vet jag inte, men uppenbarligen har någon/några ansett att det var på tiden att rensa ut dessa män ur det egna bokbeståndet. Sistnämnde, Göran Tunströms tankebok om sjukdom och skrivkramp, "Under tiden", rekommenderas.
Han föregrep mina egna, inga jämförelser i övrigt, högst oansenliga skrivövningar. Han formulerade sig på följande vis: "Om tre år, skall jag ge mig själv en liten bok om det som sker i det som icke synes ske. (---) Och jag har räknat ut att en halv sida om dagen under tre år blir femhundra sidor." Naturligtvis misslyckades hans projekt, han lyckades med annat dock, Wikipedia radar upp 32 utgivna verk. Såg att sonen, Linus, sätter upp en av hans böcker, Tjuven, på Uppsala stadsteater i höst. Den bästa boken enligt DN-reportern, det stämmer säkert.
Men, drygt tre månader, snart 100 inlägg, jag kan åtminstone konstatera att det här bloggandet fått igång skrivandet, ett slags träningsläger. Vad målet är återstår att se, är inte av särskilt stor vikt vill jag påstå. Men skrivövandet kan kanske ge, ja vadå, någon slags färdighet i bästa fall, ett slags egenfenomenologiskt undersökningsinstrument åtminstone, egenanalys av något slag.
Tunström inger hopp och han odlade sparris på Kosteröarna dessutom, gestaltade det på följande vis: "i sparrislandets yta, när jag rensar det från kvickrot, brännässlor och gråbons rötter, bara dycker det upp en och annan representant för `för de nedre bönderna`, ombudsmän med hälsningar från det i det fördolda arbetande skiktet,..." Jag tolkar det som att det är det, det egentligen handlar om, livet och skrivandet. Att rensa bort ogräs och annan bråte för att ge plats för, vad som lite slarvigt kan kallas för, väsentligheterna.
Han föregrep mina egna, inga jämförelser i övrigt, högst oansenliga skrivövningar. Han formulerade sig på följande vis: "Om tre år, skall jag ge mig själv en liten bok om det som sker i det som icke synes ske. (---) Och jag har räknat ut att en halv sida om dagen under tre år blir femhundra sidor." Naturligtvis misslyckades hans projekt, han lyckades med annat dock, Wikipedia radar upp 32 utgivna verk. Såg att sonen, Linus, sätter upp en av hans böcker, Tjuven, på Uppsala stadsteater i höst. Den bästa boken enligt DN-reportern, det stämmer säkert.
Men, drygt tre månader, snart 100 inlägg, jag kan åtminstone konstatera att det här bloggandet fått igång skrivandet, ett slags träningsläger. Vad målet är återstår att se, är inte av särskilt stor vikt vill jag påstå. Men skrivövandet kan kanske ge, ja vadå, någon slags färdighet i bästa fall, ett slags egenfenomenologiskt undersökningsinstrument åtminstone, egenanalys av något slag.
Tunström inger hopp och han odlade sparris på Kosteröarna dessutom, gestaltade det på följande vis: "i sparrislandets yta, när jag rensar det från kvickrot, brännässlor och gråbons rötter, bara dycker det upp en och annan representant för `för de nedre bönderna`, ombudsmän med hälsningar från det i det fördolda arbetande skiktet,..." Jag tolkar det som att det är det, det egentligen handlar om, livet och skrivandet. Att rensa bort ogräs och annan bråte för att ge plats för, vad som lite slarvigt kan kallas för, väsentligheterna.
Kommentarer
Trackback