Dofter
tillbaka i livet efter några dagars tuff infektion,
att det ens är möjligt att sova så många timmar på ett dygn.
Och tillbaka, alternativt kvar i detta medium.
För några veckor sedan besökte jag och L. tidsskriften Pilgrims höstmöte på Bjärka Säby slott, ute i obygden på Östgötaslätten. Där lyssnade vi bland mycket annat på ett samtal mellan Ylva Eggerhorn och emeritus Lönnebo. De var ganska tramsiga, för att inte säga barnsliga i sitt framträdande där de avhandlade hur kyrkohistoriens helgon luktade. Minns inte så noga vad de kom fram till bara att Augustinus luktade marmor pga att han försökte ge sken av att vara kall och logisk, men att han egentligen var en känslomänniska av rang. Och Lilla Therese, en fransk 1880-talsnunna, hon luktade rosor i all sin översvallande oansenlighet.
Ja det får vara hur det vill med ovanstående, men det fick åtminstone mig att fundera på hur några samtida helgongestalter egentligen luktar. Jag rådfrågade hemmaexpertpanelen, sex- och treåringen, som är hemma och är ynkliga idag (förvånansvärt mycket oväsen och liv ändock). Mormor hon luktar blommor, Farmor luktar gott hon luktar smink, Farfar han luktade lite prutt och Morfar han luktar olja ibland, men Pappa han luktar svett han.
att det ens är möjligt att sova så många timmar på ett dygn.
Och tillbaka, alternativt kvar i detta medium.
För några veckor sedan besökte jag och L. tidsskriften Pilgrims höstmöte på Bjärka Säby slott, ute i obygden på Östgötaslätten. Där lyssnade vi bland mycket annat på ett samtal mellan Ylva Eggerhorn och emeritus Lönnebo. De var ganska tramsiga, för att inte säga barnsliga i sitt framträdande där de avhandlade hur kyrkohistoriens helgon luktade. Minns inte så noga vad de kom fram till bara att Augustinus luktade marmor pga att han försökte ge sken av att vara kall och logisk, men att han egentligen var en känslomänniska av rang. Och Lilla Therese, en fransk 1880-talsnunna, hon luktade rosor i all sin översvallande oansenlighet.
Ja det får vara hur det vill med ovanstående, men det fick åtminstone mig att fundera på hur några samtida helgongestalter egentligen luktar. Jag rådfrågade hemmaexpertpanelen, sex- och treåringen, som är hemma och är ynkliga idag (förvånansvärt mycket oväsen och liv ändock). Mormor hon luktar blommor, Farmor luktar gott hon luktar smink, Farfar han luktade lite prutt och Morfar han luktar olja ibland, men Pappa han luktar svett han.
Kommentarer
Trackback