Alltså

Den där stunden innan maten är på bordet och på väg ner i magen, energiåtergivandet. Den gyllene russintimmen. Vid den tidpunkten, i synnerhet en sen fredagseftermiddag med veckotrötta barn och föräldrar (i synnerhet sistnämnda), kan vad som helst hända. Andra mindre önskvärda sidor tittar fram. Toleransnivån är låg, skrämmande låg. Om barnavårdsnämnd eller motsvarande gjorde ett stickprov är jag inte alldeles säker på om kontrollresultatet skulle vara reprensentativt, låg validitet liksom.

Kommentarer
Postat av: sommarskon

:)... skönt att höra att man inte är ensam om att känna lika.... har åtskilliga gånger stått vid sängkanten och tittat på mina små under som sover så rofyllt och stilla...med riktigt dåligt samvete över allt gnäll och skäll man levererat en timme tidigare.... men sådant är livet... vi kan tänka och veta hur vi borde reagera men vi är känslomässigt styrda också... och tack och lov för det... och det är bara bra för barnen att se... kram

2008-02-01 @ 20:50:37
Postat av: Magnus Westberg

Var du hemma hos oss ikväll eller? känner igen mig
till punkt och pricka

2008-02-01 @ 21:32:59
Postat av: Anonym

Noterar att David förläst sig på Jesper Juul, om inte gör det. Rent principiellt delar jag din uppfattning om att det är av godo att sträva efter att vara autentisk. Men de där dåliga dagarna, de dåliga sidorna man knappt vill kännas vid själv, än mindre visa för barnen, hur hantera dem?

Och ja, jag är all over the place.

2008-02-02 @ 20:43:59
Postat av: Anonym

... jag vet... jag försöker bara att krama och visa att jag är jag och att jag alltid kommer finnas där för dem... jag tror det är det viktigaste...

2008-02-02 @ 21:15:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback