nilsfredrik

...fullbordades det nästan, mitt snart 15-åriga projekt att besöka alla toppar i Skäckerfjällens södra del. Hittills har, i nämnd ordning, följande fjäll avverkats: Makkentjakke, Sockertoppen (Gippergaise), Anjeskutan (Stuore Tjukkele), Lill-Anjeskutan (Unne Tjukkele) och i lördags Jurpetjakke. Nu återstår bara Akkantjakke. Och därefter är det väl dags att ta sig an den norra delen och om jag får ytterliggare femton år på mig så ska det nog lyckas.

Lördagens utflykt förgylldes av min svågers alla fantastiska superlativ om tystnaden, utsikten (i den mån vi såg någonting överhuvudtaget), skidorna, pjäxorna, stugan, maten etc. Och det är förunderligt det där med turgåendet trots att vinterfjällvädret visade sig från ett av de mer bisarra håll jag upplevt (ca 5 plusgrader, snö som klibbade decimetertjocka lager under mina skidor, ett stilla duggregn och bara 20 meters sikt stundtals, vi tror att vi var på toppen på den där Jurpen, men helt säkra är vi inte) är helhetsupplevelsen positiv. Mer sånt och nästa gång är det gnistrande snö och solsken, så det så.

Tack Johan för sällskapet, Kalls sameby och familjen Mattson får lånet av stugan, Länsstyrelsen för att ni placerat små reflexband på toppen av ledkryssen (det underlättade vår mörkerorientering avsevärt) samt Lanthandeln i Kallsedet för utmärkt servicenivå och förtroende för kunderna - vardag som helg öppet 7.30-18 och om vi kom efter öppettid gick det bra att lämna lånad stugnyckel under blomkrukan vid entrén.

Men pizzan i Järpens centralort var allt annat än kontinental, den kunde vi avstått.