nilsfredrik

Oldklumpen är inget fjäll som kommer att få se några stora besöksgrupper, varken idag eller tidigare. Och fjäll, tja 879 möh är ingen rekordnotering direkt. Fortsätter klimatförändringarna är det bara en tidsfråga innan kullen, klumpen är trädbeklädd.

Trots ovanstående fakta har jag vid flera tillfällen fått tipset om att det där lilla fjället bjuder på fin skidåkning, i synnerhet skogsskidåkning mellan stadiga urskogsgranar. Och vid en närmare granskning av kartan visar det sig att det faktiskt är möjligt att få till en nästan 500 höjdmeters tur. Och det är inte fy skam, med tanke på att Jämtland till största del är lågfjällsterräng och egentligen inte särskilt lämpat för oss som gillar att kombinera skidandet med fjälltoppsbesök och utförsåkning. Jämförelsevis bjuder Getryggen vid Storulvåns fjällstation på ungefär samma höjdskillnader, det fjäll som utan konkurrens har flest topptursbesökare i det här landet.

Således var våra förhoppningar högt ställda när jag och Uffe försökte oss på ett Oldklumpstoppsförsök i fredags. Vore väl fel att säga att vi blev besvikna, men helt överväldigade var vi inte - den där granskogen var lite för tät, de branta partierna lite för korta, lössnön inte tillräcklig fluffig o.s.v. Men vi var nog kräsna i överkant eller hade antagligen, som brukligt, anlagt oproportionerligt stora förväntningar inför årets första fjällbestigning.

Fjällets goda rykte kommer sig antagligen av att det dels ligger lite avigt till, det vill säga det är bara de initierade fjällfararna som känner till det. Men ändock väldigt lättillgängligt, ca 9 mil från Östersund och utan nämnvärd anmarsch, det är bara att spänna på sig stighudsbehängda skidor vid vägen och börja uppstigandet. Och det är onekligen en upplevelse att färdas via småvägarna åt det här hållet. Byanamnen har en poetisk dimension. Den kortfattade vägbeskrivning lyder; västerut mot Krokom, den s.k. Fiskevägen mot Offerdalsbygden, sväng vänster i Tulleråsen, passera Änge, Kaxås, Tångeråsen, sväng vänster innan bron i Rönnöfors, passera Olden och ta på dig skidorna någonstans efter renhägnet i Frankrike. Sikta på fjällets sydöstra flank, bängla dig upp mellan de snötyngda träden, det är något ofantligt med snö där för närvarande, och det dröjer inte särskilt länge innan du är uppe på den lilla topplatån. Akta dig för de respektingivande rasbranterna på fjällets västsida och gå inte för nära hängdrivorna som inramar de sista höjdmetrarna. Stora snösjok och klumpar, som rasat innan vårt besök, vittnar om att även små fjäll har sina faror.

Och jag erkänner villigt att Uffe, som vanligt, fick spåra merparten av vägen. Trots att han gick och svamlade om att hans skidor var blytunga och att han hade för avsikt att inhandla senaste, senaste kolfiber och luftspaltfyllda skiddon samt Dynafit-ultra-lätta-176-grams-bindningar så var det sannerligen inget fel på farthållningen. Och det är väl gamla världscupsmeriter som gör sig påminda. Där kommer jag för alltid ligga i lä misstänker jag. Men som tur är består turåkandet av mer än lungkapacitet och starka ben. När höjdmätaren visade att vi hade ca 60 höjdmeter kvar till topps kom vi in i ett lågt liggande moln som ställde krav på vår orienteringsförmåga. En kort dispyt och konsulterande av karta och kompass ledde till att jag vek mig och vi gick på min turkamrats felaktiga riktningsförslag. Nu kom vi ju till topps ändå, blev tvungna att passera en lite brantare passage än nödvändigt dock. Men det bjuder jag gärna på och den gemensamma lärdomen, än en gång, blev att den där kartan och kompassen skall tas fram tidigt och granskas noggrant när sikten blir dålig. Det är förvånansvärt lätt att tappa orienteringen.

Nedkörningen var helt okej, förutom att Uffe lyckades vurpa vid en smal passage i den branta bäckravinen som vi roade oss med att följa. Fallet ledde inte till några nämnvärda fysiska åkommor, men dessvärre fick sig hans fina systemkamera en törn, displayen pajade. Nyponsoppan och äggmackan smakade gott och vid vårt andra toppbesök hade molnen lättat och vi fick en fin 360 graders vy. Sockertoppen i väst, Himmelsraften i nord, böljande skogslandskap i öst och Åreskutan söderöver, väl mödan värt.

Och kanske hade Oldklumpen och Frankrike sin storhetstid ändock, jag har skrivit om det tidigare i en annan tråd här. För trettio-fyrtio år sedan var det full aktivitet även i detta område, påminde min svärmor mig om ikväll. Även här finns det ett antal vattenreservoarer som än idag producerar elkraft i området. I mitten av förra århundradet byggdes det ett stort antal dammar i dessa bygder och Anita berättade att hennes bröder varit med när kraftstationerna vid Stor-Mjölkvatnnet och Övre Oldsjön byggdes. Och vecka 10 för en dryga 30 år sedan hade Anita följt med Betelförsamlingen i Östersund på läger och bott en vecka på Frankrikegården, byns pensionat. Och hon påstod att hon tagit sig till topps på Oldklumpen därvidlag, jag tror henne. Jag drar mig även till minnes att jag läst någonstans att poeten Gunnar Ekelöf besökte platsen vid flera tillfällen. Att flera av hans diktverk har teman från området. Med andra ord rörde vi oss på historisk mark den där januarifredagen och det gav onekligen mervärde vill jag påstå.