nilsfredrik

Ibland, vissa dagar försöker vi s.k. glesbygdsbor att få till det, att leva lite globalt, kontinentalt liksom.

Den här veckan försöker vi så att det nästan spricker, hela centralorten tar i från tårna och försöker och försöker. Olyckskorparna har kraxat och påstått att vi inte klarar av det, vi kommer att sitta hemma och sura som vanligt, åka till våra fiskevatten som vanligt, hänga i våra fjällnära vintercampinganläggningar av gammal vana - inte vara tillräckligt där.

Men ack vad de bedrog sig, publikrekord på alla vis, trots hittilsdags svenskfiaskoskjutande.

Och för oss som inte riktigt lyder order och har mött upp på plats, vi kan ändå äta en del av den där kakan.

Exempel:
Ikväll drällde jag och sjuåringen på stan några timmar, bytte lite födelsedagspresenter och bara drog runt på något vis. Och vi behövde inte ta hänsyn till det där småstadsstigmat, i stort sett alla affärer hoppas på tälja guld av tillresta tyska skidskytteentusiaster, de har förlängt öppettiden en hel timme. Och vi kunde i lugn och ro smaska på en club sandwich och en nyskapad storsjöodjurs-birger-bakelse och sörpla flaskcola och med tvekan godkänd espresso på stans ena kvällsöppna konditori. Kontinentalitet med mersmak.