nilsfredrik

Eftermiddagen ägnades åt hela familjen besök på bokrea. Den tilltänkta barnvakten var förkyld, vi får hoppas att vi slipper de bacillerna inför kommande sportlovsledighet. Några oplanerade fynd blev det allt. Tre bak- och kokböcker (som om vi inte hade sådana sen innan), div. beställningsköp till vänner som gått bet på utbudet i Järpen samt några barnböcker.

Och ja, jag är fortfarande inte riktigt överens med mina bihålor, för närvarande handlar det om något slags varannan dag förhållande. Vid toalettbesök gör jag ett litet dagligt test. Om det trycker på runt tinningarna när jag lutar mig fram så är det en sådan dag. Idag kändes det bara lite, igår var det värre och dagen innan dess var det helt okej. Svårtolkad diagnos, men en ganska bra trygghetsskapande daglig ritual.

Barnen har genomfört fettisdagsskidloppet på dagis (en vecka för sent, ställdes in p.g.a. kyla förra veckan), N. åkte två varv och T. hejade på.

Andra barns barnkalas är, om möjligt, mer energikrävande än de egna arrangemangen. Åtminstone när oundvikliga jämförelser tydliggörs, andras barn har alla Byggare Bobs maskiner, alla bilar från senaste Walt Disney filmen, flera Barbiehus och -bilar. Det egna barnet är överväldigat och ger sig hän, men att dela lekandet med andra kan vi glömma, arg, arg när andra vill vara med och prova Skopis. På en teoretiskt plan är det enkelt att avfärda denna leksaksmängd, men någonstans pyr det och det är antagligen en tidsfråga innan kraven från de egna barnen kommer. Det har väl i för sig redan skett, N. har stor koll på vad andra har och vad hon inte har.

Men visst, barnen hade antagligen kul, roligt att se hur den lilla hundvalpen roade T. Han säger ofta att han gillar hundar, men när den började skälla så råkade T. kissa på sig i ren förskräckelse. En sak att tala om djur, en annan sak i levande livet. Vi har konstaterat att våra barn är smått djurrädda, sannolikt en frukt av föräldrarnas avogna inställning till husdjursägande. Hur ändra detta?

1/ Köpa ett husdjur; jag är skeptisk.
2/ Umgås med djurägande personer; vi kan försöka, men vi känner inte så många.
3/ Någon annan köper ett husdjur; inled lobbyverksamhet mot far- och morföräldrar.

Anja vinner igen, igen och igen. Tre guld av tre möjliga må väl anses som ett läskigt bra resultat.

N. har haft tjejkalas och föräldrarna är helt slut. Som tur var det några som inte kunde komma, men det var fullt tillräckligt med de 14 som kom, plus mammor. Det är något rituellt med dessa tillställningar, regelstyrt på något vis. Barnen har full koll på väsentliga programpunkter (paketöppning, tårtglassätande, bråk om leksaker, fiskedamm osv.), föräldrar likaså. Men det är antagligen som sig bör. Skillnaden är dock att de är äldre nu, vid 6 års ålder klarar de att sitta runt ett dukat bord förvånansvärt länge.

Lugnet har lagt sig, ett tidigt vårvinterljus blänker i grannens fönster trots att klokan snart är 5. Högtidliga tider stundar.

Födelsedagen förlöpte väl, N. har sitt eget sätt att visa tacksamhet. Ägnade lång stund till förfärdiga egengjorda tackkort till mor- och farföräldrar. "Tak for de fina prisenterna"

Vi hittade de sex år gamla anteckningarna från Mölndals förlossningsavdelning. Tänk att det är 6 år sedan som vi vinglade runt på sjukhusområdet för att få igång det. N. förundrades över beskrivnigarna, det knepigaste var nog att huvudet liknade en sportig cykelhjälm och hur vassa naglar kunde rispa pappas armar.

En enkel summering är att det bara blir bättre med tiden, föräldraskap är.

Vi har lyckats med våra två, ytligt sett. T. är mitt i en bil-, traktor-, truck-, grävskope-, skoter-, fyrhjulings-, polisbils-, ambulans-, lastbils- samt tågperiod. Detta uppmuntras naturligtvis av omkringstående far, mor, förskolefröknar och andra.

N. har förkärlek för tjejsaker, kan aldrig i livet tänka sig att ha en killtröja på. Väldigt bestämda uppfattningar och en klar bild om vad som är vad.

Ibland skrämmer det mig hur fort de glider in i väl beprövade och utformade könsroller. Men det finns andra bilder också och där någonstans faller liksom hela frågan om vad som är förutbestämt. Det är både och.

T. är den mest räddhågsna varelse när det gäller vissa ting. Det är en sak att peka på och prata om skotrar och traktorer, en helt annan att provsitta eller åka med. Är livrädd, fortfarande, för julklappsspindeln. Den bor, på tryggt avstånd, längst upp i bokhyllan. Älskar att sjunga och gosa och vara bebis på låtsas.

N. tog god fart i skidguppen i söndags, föll framlänges och skrapade upp kinden på skarsnön. Efter en stunds gråt gav hon sig upp i backen igen och prövade på nytt. Gillar akrobatiska övningar och vilda lekar.

Älskvärda är båda, omistliga, våra.